Dagens sanning?
2 Mars ;
Mitt humör svänger verkligen :/ Vad är det för fel på mig? Denna dagen börjar oerhört bra, och jag har verkligen haft en toppen dag idag på utbildningen, och jag stormtrivs verkligen. Och mina sköna brudar, med en underbart god lunch med dom bästa. Och dagen här hemma har bara vart så bra liksom. Och frölunda krossar Hv med 7-3 . Värsta underbart... Men så nu på den sena kvällskvisten, så blir allt bara, helt tvärt om? Alltså, jag förstår inte?
Kan någon förklara för mig vad det kan vara? Jag har trott lite på att det kan vara för att jag inte känner mig själv riktigt än. Osäker på min, hur fan ska jag uttrycka det? Osäker på min själ? Ne, eller..? det är ju inte heller det jag vill komma fram till. Osäker på mig själv helt enkelt. Jag måste lära känna mig först. Veta vad jag vill här i livet. För att kunna bygga något, så måste man lära känna sig själv först. Skaffa självkänsla? Självförtroende? Vad är det jag saknar? Både och? Fast, jag tycker ju att jag är söt, fast än jag inte är nöjd med mig själv. Det händer ju fan aldrig något. Jag har fan inte den starka viljan! VARFÖR? Eller lider jag bara allmänt av PMS 365 dagar om året?
Och jag hatar på det sättet jag tänker på... Tar tex saker för givet, lite för ofta. Och har höga förväntningar.. FAST ATT JAG INTE VILL DET! Tack vare för att jag söker trygghet. ( Antar jag )
Det känns ju som om jag har kommit en bit på vägen.. Men ändå är det något som fattas. Saknaden av en familjemedlem? Kärleken? Vänner? - Jag tror helt enkelt jag behöver en trygghet, som jag kan känna hos någon eller någon. Har redan tappat den, till en familjemedlem. Men för att känna en trygghet hos någon, så måste man, (JAG) , lära känna sig själv först. För att jag skall kunna gå vidare, så måste jag hitta mig själv först. Vem fan är jag?!
Det har hänt mycket nu, på dessa 2, snart 3, månaderna på det nya året. Det skulle ju bli ett bra år för mig, hade jag bestämt. Vilket det har blivigt. Eller, betydligt bättre. Inte helt 100, men året är ju inte slut än. Har snarare precis börjat.
Jag suckar oerhört mycket, och pustar. Tror att det första o främsta är att jag behöver slipa på mitt självförtroende. Tror att det är det som behövs, för att jag skall kunna älska mig själv. Jag har dessutom blivigt en ärlig människa på den/dom sista veckan/veckorna. Tack vare en ärlig kille som jag har träffat. Pierre, som ni säkert känna till. I ett tidigare inlägg har jag skrivigt om hur jävla ärlig han verkligen är. Och jag fick mig en tankeställare själv. " Varför i helvette ska man ljuga för? Varför inte vara rak o ärlig? Varför inte få folk att lita på en? Få ett förtroende? "
Så från och med nu, kommer jag säga exakt vad jag tycker o känner. Okej, att sanningen sårar kanske? Men hellre det än att tro på en lögn, och bli sårad senare.
Ne, Nya Jossan har fått sig en tankeställare. Och jag kommer aldrig mer att ljuga, för mina vänner, för min familj, eller för någon annan / annat. Tack vare dej Pierre, som jag har ett förtroende till. Tack vare för att du är ärlig o säger vad du tycker o tänker. Fyfan, va jag gillar ärliga människor. Tänk om alla kunde få sig en tankeställare någon gång. Tänk vad människor hade blivigt glada! Tänk hur varat samhälle hade sett ut då... 
Vi 2 genom allt, vännen!
Jaa... Man kan spekulera mycket i det. Jag tänker göra det som känns bäst för mig iallafall.
När ska mina "riktiga" vänner ställa upp för mig? Känns bara som att jag alltid ger och ställer upp för dom till 110%. Jag menar, kan man kalla det för riktiga vänner? :/ Eller familjen? Visst, jag har en jätte bra mamma som lyssnar o så va.. Och jag kan prata med henne om allt. Allt från sex, till relationer , om väder, om mode.. asså allt.. Men ibland kanske man behöver sin motsatta roll? Eller roll? Men det motsatta könet. Tex som sin pappa. Eller bror. Det känns som om man får oerhört lite "uppmärksamhet" ifrån sin familj.. Även fast jag har världens bästa familj, som jag älskar över allt annat. Men jag tror jag behöver lite mer feedback från dom! 
Va tvungen o ringa Pierre nu.. Tack för att du finns! <3 Och tack för att du är en människa som bryr dej om folk. Åh, gråter glädjetårar? ( tårar ) ... ?
Ja, detta var ett sorgset inlägg kanske.. Men ibland så kan ju inte hela livet vara glatt? så e det ju faktiskt. Allt är inte bra jämt. Hur mycket man än vill att det ska vara det. Jag har lärt mig så mycket på dessa 2 dagar, från utbildningen.. Om hur vi människor fungerar. När jag har viljan och orken, så ska jag ta upp det här i bloggen.. Möjligvist & förhoppningsvis imorn... 
Känner att jag verkligen behöver en myspys helg med hela min familj... Dröm önskningen som aldrig kommer att bli av. Mina syskon lever sina liv nu. Med respektive & barn... Min pappa vet jag inte ens vad han heter knappt längre .. ( Känns så ) .. ( och min mamma är den ända jag ser och pratar med varje dag, från min familj dvs... )
Tråkigt , men så OERHÖRT SANT! tyvärr... Ibland så önskar man, ( Jag har önskat många gånger , inte önskat kanske, utan snarare tänkt ) att man aldrig hade blivigt född. Inte så, men alltså. Hade man vetat vad man skulle gå igenom här i livet, så hade jag nog hellre valt att inte .. aa.. You get it? 
- Döden måste vara lätt, då livet är så hårt & svårt .. Ett jävligt bra citat, som stämmer in.
Nä, nu ska inte jag lägga mer dålig energi på er. Pga, en sak som jag har fått lära mig idag. Vilket jag kommer att ta upp imorgon, i bloggen , ifall jag orkar.. Känner att det börjar bli för mycket här nu. Tycker om att skriva, jag får ut mina "känslor" mer, än vad jag får på videoinläggen.
Detta skrev syster till mig på msn förut. Tyckte det va väldigt sött <3 :
"Therese säger:
nä nu väntar sängen ! har ju en liten prins som vaknar tidigt imon
vi hörs syster yster !
god natt ! puss o kram
saknar dig <3"
Från ingenstanns.
:
Jag hoppas att jag inte skrämmer iväg mina läsare nu, men ibland är sanningen sån här.
Ta hand om er!
Pusspåer,'
Peaceovernout,'
JosrfineJohansson,'
