Som alltid...
Okej. Here we go again. Jossan har tabbat sig IGEN.
Tänk att folk tolkar så otroligt fel. Och så får jag skulden för en av mina vänner skriver någonting, som jag inte ens har sagt? Jag förstår inte riktigt.
Att höra dom sista orden du sa till mig i tlfn, har nog ALDRIG sårat så mycket. Men jag ska inte tvinga dej. Du tror ju på vad du vill. Istället för att lyssna på ditt ex, "det är komplicerat-tjej" , din gos, din vän+? Är så jävla trött på det. Och fakta o känsla är för fan samma sak. Hur kan man säga en sak , så rakt och öppet som du gjorde, o mena en heeeeelt annan? I don´t get it. Men jag har vart med om detta förr, och kan säkert ta det igen! Är bara trött på att det alltid händer mig.. Samma visa om och om igen. ( Och mitt brev va inget avskedsbrev.. Men du tar ju saker för givet du med... )
Är trött på att vara i mina kläder. Är trött på att vara en som är dum i huvudet. Är trött på att försöka göra saker bättre , men allt blir åt helvette istället. När ska man må bra igen? Kan det inte finnas några piller som läker sådanna här djupa sår? - För då hade jag knarkat sänder sådanna piller.
No fucking pain ...
